Webbplats för litteraturkritik
photo

Berättelsen om ett brev – och om att alltid äta auberginer

Elisabeth Nordgren, 22.9.2017
Abbas Khider: Brevet till Auberginerepubliken 153 s., Thorén & Lindskog 2017 Översättare: Ingrid Viktoria Kampås

Den irakiske författaren Abbas Khider (född 1973), som flydde från Irak till Tyskland 1995, tar i sitt senaste prosaverk Brevet till Auberginerepubliken (Brief in die Auberginenrepublik) upp de problem och kriser som främst drabbat Irak under de senaste årtiondena. Boken, som utkom på tyska 2013, finns nu på svenska i Ingrid Viktoria Kampås nyanserade översättning.

Abbas Khiders föregående roman Presidentens apelsiner , som utkom på svenska 2016, (även den översatt av Kampås) behandlade jagberättarens fruktansvärda upplevelser från fängelsetiden i Bagdad på 1990-talet. Även författaren själv har en motsvarande upplevelse eftersom han satt fängslad i Bagdad i två år innan han lyckades fly från Irak och slutligen, efter många strapatser, hamnade i Tyskland.

Boken inleds med en mytologisk berättelse om världsoxen, vars ben är fast förankrade i det oändliga världsalltets djup

Boken inleds med en mytologisk berättelse om världsoxen vars ”fyra ben är fast förankrade i det oändliga världsalltets djup. Ett av hans bakben vilar i paradiset, det andra brinner i helvetet. Av de båda främre klövarna står en i skapelsens vatten och den andra i Satans eld”.

Och så får man läsa att ”den sida av jordägget som är vänd mot skapelsens vatten och paradiset är välsignad med välbehag och fred” och att den andra halvan ”som är riktad mot helvetet och Satans eld, kokar i diktaturernas, krigens och fattigdomens skärseld”. Och då oxen för några årtionden sedan stelnade ”i samma ställning” står världen sedan dess stilla. Detta syftar på situationen i Arabvärlden år 1999, i synnerhet i Irak med det kaos och elände som ägt rum där medan läget i andra delar av världen varit relativt fridfullt.

Brevet som huvudperson

Också brevet, på sätt och vis romanens huvudperson, befinner sig på den mörka sidan av jorden och författaren tillägger att denna historia börjar i Libyen och slutar i Irak, i ”de mörkaste områdena i dessa fattiga länder: stadsdelen Gaddafi City i Benghazi och Saddam City i Bagdad”.

Så går berättandet vidare och i kapitel efter kapitel får man följa med hur brevet, som skrivits av Salim al-Kateb, i exil i Libyen på grund av en fängelsedom i Irak, passerar olika personer för att slutligen nå ändstationen. Salim är politiskt förföljd på grund av att han år 1997 tillsammans med några vänner hade en läsecirkel i Bagdad och diskuterade en förbjuden bok, vilket ledde till att han fängslades. Tack vare en inflytelserik farbror, som lyckades muta förhörspolisen, släpptes Salim men uppmanades av farbrodern att lämna landet. Och nu längtar Salim efter sin flickvän Samia, vet inte hur hon mår och vill därför skriva ett brev till henne.

Under brevets vandring från Libyen till Egypten, Jordanien och Irak avslöjas korruptionen, dubbelmoralen och utsugningen som råder i dessa länder

Så får Salim reda på längs med vilka hemliga vägar han kan, för 200 dollar, få iväg brevet från Libyen till Bagdad. I de följande sex kapitlen får man sedan följa med brevets vandring från Libyen till Egypten, Jordanien och slutligen Irak. Olika personer dyker upp som transportörer, allt från en taxichaufför, en lastbilschaufför och en polis till en överste och överstens hustru. Samtidigt avslöjas i flera samtal mellan diverse personer den korruption, den dubbelmoral, den utsugning och det förräderi som råder i dessa länder.

Rörligheten i språket

Genom talrika synvinkelskiften, finurliga liknelser och ett uttrycksfullt språk lyckas Abbas Khider skapa variation i berättandet samtidigt som han får fram en skarp systemkritik och belyser otaliga livsöden, människoliv som råkat ut för den hårda, hänsynslösa politiken.

I Khiders föregående bok Presidentens apelsiner syftade den ironiska titeln på de blodapelsiner som fångarna i fängelset i Bagdad får att äta på Saddam Husseins födelsedag. I Brevet till Auberginerepubliken hänvisar Auberginerepubliken till Irak eftersom där råder handelsembargo och befolkningen inte har något annat att äta än auberginer:

”Vi äter bara auberginer. Ungdomarna i Irak kallar vårt land ’Auberginerepubliken’. Vi livnär oss hela året på denna äggplanta. Min fru försöker hela tiden att skapa något nytt av auberginerna: auberginebullar, auberginesoppa, kokt aubergine, grillad eller stekt. Hon gör till och med chips av aubergineskal. Hon kallar aubergine omväxlande för ’kökets drottning’ och ’stekpannans herre’.”

Det råder handelsembargo och människorna har inte råd att äta annat än auberginer

Detta berättar en lastbilschaufför som för brevet vidare från Jordanien. Han lever gott på att transportera brev för vilka han får 100 dollar per brev. Man får höra kritiska, ironiska anekdoter om Saddam Hussein och hans son. I kapitlet där en taxichaufför forslar brevet tillsammans med tre medpassagerare från Libyen till Egypten blossar regimkritiken häftigt fram:

”Herre Gud, vad är det konstiga länder vi bor i? Hos oss i Damaskus har presidentens son Bashar nästan tagit makten, Hans pappa al-Assad är dödssjuk och kommer säkerligen att vara död snart. Må Gud grilla honom i helvetet! Vad ska man kalla dessa regimer? Familjerepubliker eller arvdemokratier?”

Skickligt turnerad kritik

Också en stackars hund kommer att skjutas i Bagdads fattigkvarter, Saddams City  eftersom någon protesterat mot regimen och med vitt målat ”Saddam” på hundens vänstra och högra sida. Abbas Khider formulerar på olika sätt skickligt sin systemkritik och som läsare får man en mycket ingående, omfattande inblick i historiska bakgrunder och det kaotiska nuet inom dessa områden.

Också en stackars hund skjuts i Bagdad sedan någon i protest målat ”Saddam” på hundens sidor

Till slut kommer brevet via en överste fram till Bagdad och där går brevet mot sitt slutliga öde. Överstens hustru vill plötsligt känna sig emanciperad, fri och stark, bryta sig loss ur makens tyranni och vågar knipa åt sig brevet som ligger på makens skrivbord i hans arbetsrum som alltid hållits stängt.

 

Teksti ruotsiksi

Arkiv