Webbplats för litteraturkritik
photo

En roman som ett störtlopp

Kira Nalin, 8.7.2016
Fiston Mwanza Mujila: Tram 83 202 s., Rámus förlag 2016 Översättare: Elin Svahn

”DET HÄR ÄR NYA VÄRLDEN, DU KNULLAR INTE, DU BLIR KNULLAD. DU ÄTER INTE, DU BLIR UPPÄTEN. DU SLÅR INTE IHJÄL NÅGON, NÅGON SLÅR IHJÄL DIG. DET HÄR ÄR NYA VÄRLDEN. ALLA FÖR SIG, SKIT FÖR ALLA. DET HÄR ÄR DJUNGELN.”

 Så lyder förtexten till ett av kapitlen i Fiston Mwanza Mujilas vilda allegori Tram 83, översatt från franska till svenska. Mujila är född i Kongo och är bosatt i Schweiz. Tram 83 är hans debutroman, han är poet och dramatiker sedan tidigare. Som citatet ovan anger är stämningen rå och farten uppskruvad. Läsaren erbjuds få andningspauser under störtloppet. Det gäller med andra ord att spänna fast säkerhetsbältet.

Farten är uppskruvad. Läsaren erbjuds få andningspauser

Skådeplatsen är Tram 83, en bar som är öppen dygnet runt. Här samlas barnprostituerade, gruvgrävare, bordellmammor, dissidenter, musiker, studenter, turister, soldater. Här äts det grillat hundlår – hundarna körs fram till köksdörren och klubbas ihjäl framför åskådarna med järnrör. Här flödar spriten och de mixade toaletterna är jämt upptagna av kåta kunder som lockas dit av ”gullefjunen” (barnprostituerade) och ”flickmammorna”. Det är också här protagonisten Lucien, författare till yrket, landar tillsammans med sin skumma polare Requiem efter att ha anlänt till Stad-Landets halvfärdiga stålkonstruktion till järnvägsstation efter flera år i Bakåt-Landet. Andra nyckelpersoner i romanen är förläggaren Ferdinand Malingeau, som vill ge ut Luciens ”teatersaga”, och den narcissistiska Dissidentgeneralen, som regerar över Stad-Landet med järnhand.

 Texten föds ur språket

 Det är utmanande att beskriva intrigen, kanske för att Tram 83 inte har en sådan. Texten föds ur språket som är febrigt och maniskt, kallsvettigt och ångestframkallande. Mujila använder sig av upprepningar – texten mal som en väckelsepräst. Mellan raderna tickar en metronom, en ihärdig puls som jagar en ända in i sömnen. Mujilas debutroman har bland annat jämförts med beatförfattarnas alster. Huvudkaraktärerna är starkt närvarande i nuet, alla utom intellektuella Lucien som har svårt att lämna det förgångna bakom sig. Han är också den enda som tycks ifrågasätta och oroa sig över sakernas tillstånd i Stad-Landet. Detta faller inte i god jord hos kunderna på Tram 83, som bara vill njuta av vad livet har att erbjuda.

  Mellan raderna tickar en metronom, en ihärdig puls som jagar en ända in i sömnen

Jag läser mig in på Kongos historia för att få grepp om texten, för att kunna förstå vad det är författaren vill säga. Jag försöker borra djupare, under ytan, precis som invånarna i Stad-Landet, turisterna och Requiem och hans gäng som exploaterar gruvorna i landet. De hackar sig fram mitt i natten tills de hittar mineraler, diamanter, järn, guld – allt som bara går att utvinna ur den fruktbara jorden. Jag undrar om jag kommer att kunna skriva något meningsfullt om romanen, då jag halvvägs in i läsningen är ännu mer förvirrad än protagonisten.

Kolonialismen och efteråt

I Tram 83 beskriver Mujila kolonialismen och dess konsekvenser. Kaoset och exploateringen, det politiska förtrycket som inte tycks ha ett slut. Oroligheterna fortsätter i takt med att ledarna byts ut. Metronomen tickar på trots att musiken tystnat för länge sedan. Jag tolkar det som att Stad-Landet är Republiken Kongo, med huvudstaden Brazzaville, och Bakåt-Landet är Demokratiska Republiken Kongo. Men det är svårt att slå fast något med säkerhet då medvetandeströmmen kastar en hit och dit.

Romanen förtjänar en läsare som är villig att lägga sina litterära preferenser åt sidan och öppna sig för helheten

Det är lockande att göra en etnocentrisk läsning av Tram 83. Fallgropar finns överallt. Jag försöker att inte haka upp mig på kvinnoporträtten i boken, trots att alla kvinnor i romanen är prostituerade och suktar efter sex. Och männen tar för sig från buffén, de har ju betalat. Romanen förtjänar en läsare som är villig att lägga sina litterära preferenser åt sidan och öppna sig för helheten, även om den förblir sluten. Som läsare anar man att en del av det poetiska språket gått förlorat i den svenska översättningen. Texten är intensiv och fyndig, men den snubblar på sina ställen. Så, om möjligt, läs Tram 83 på originalspråket franska.

 

Teksti ruotsiksi

Arkiv